barbapappaa

Ända sen jag var ett litet barn har jag fått slita hårt för min brödföda! Tidig uppgång var morgon innan man begav sig iväg till lekis. hönsen var tvugna att få mat, korna mjölkas, grisarna skulle såklart oxå ha sin frukost. Sedan fick man ta ut hästarna så dem fick beta i hagen. Så mycket att göra men ack så lite tid! Ni kan inte föreställa er vilket slit de var! När allt sådant var klart fick man ta hand om sina egna behov, gröten skulle kokas, dem lite finare kläderna skulle på, duscha hann man dock inte med. Därför hade man inte alltid en trevlig odör vardag. kompisar hade man inte heller!Jag blev bektraktad som en riktig bondlurk och alla höll sig undan. Tydligen var jag ingen man ville umgås med.Dem där nedrans öveklass barnen med sina mobiltelefoner och parfym.ack vilken skam! Man tjänar inte dirket storkovan som bonde kan jag säga er. Jag hade tur om jag fick en stickad tröja i julklapp och ett par strumper i födelsedagspresent.

Bussfärden tog cirka 1,5 timme från buschen till civilisationen.Den långa tiden spenderade jag med att leka med min jojo som jag sparat många veckopenger för att få! Detta var höjdpunkten på min dag. De lilla glädjeämnet i mitt liv!

Det värsta med skolan var ändå lunch måltiderna. Jag fick sitta själv vid ett bord i hörnet och se på medans alla skrattade åt den roliga björn. Han var den populäraste killen i skolan och fick mängder med brudar. Jag hatade björn! jag ville verkligen vara som honom,men insåg snabbt att detta aldrig skulle ske. Och det värsta med Björn var att han lagt beslag på min drömtjej. Lilla söta Felicia. jag kunde spendera timmar vid skolbänken bara titta på henne, jag druknade bokstavligen i henne bruna ögon. Hennes hår var brunt och krulligt och luktade himelskt. Varje gång jag gick förbi och kände hennes doft började jag dregla lite ur mungipan och kände ett ryck nere i brallan. Det var som om hon var nedsänd av gudarna, så fin var hon. Verkligen ett av guds enastående verk.

På en klassfest tog jag mej modet att gå fram till Felicia och be om en dans. Det var kanske mitt absolut största misstag i livet. Det resulterade i en spottlåska i ansiktet,en riktig bitchslap och ett par väl valda skällsord! Efter detta fiasko vågade jag knappt se på henne igen. Jag bytte skola kort efter detta där livet gick vidare på ungefär samma sätt. Efter ett antal väldigt missanpassade år i skolan beslöt jag mig för att sluta skolan och svara på mitt kall som bonde. Det ända som jag lärt mig och var riktigt bra på. men det var väl lika bra. Jag var ju inget geni direkt i skolan. Dyslektiker som jag är vare inte lätt att lära sig läsa eller skriva för den delen. Detta är väldigt svårt för mig så jag har en personlig assistent som skriver detta åt mig. jag bara säger de som jag vill ha sagt.

Jaa nu lever jag väl ett ganska hyffsat liv som bonde, det är dock lite ensamt så därför har jag nu skickat in en ansökan till de kända programmet "bonde söker fru". Jag hoppas verkligen att jag blir antagen och hittar min själsfrände. Någon som Felicia!Det återstår att se om jag blir antagen. Vem vet, innom en snar framtid kanske jag blir tv-kändis och en riktig profil i svensk media. Det återstår att se.

Detta var allt för idag, hoppas ni har dragit lärdom av min historia och raderar alla era tankar på att satsa i en karriär som bonde, för de slutar sällan lycklig mina vänner!